Jag ville så gärna att Mount Pleasure skulle vara riktigt bra. Men inte. Samma Springsteen/Mink Deville/Dire Straits/Thin Lizzy-rock som alltid. Inget fel på influenserna men det blir lätt så fantasilöst. Egentligen var det bara första EP:n som kändes riktigt rolig. Sen har han alltså släppt fyra cover-album (soundmässigt iallafall...), varav det på svenska är det enda som håller hela vägen. Det är liksom fortfarande bra men man kan låtarna vid det här laget. Säkert skoj live dock.
Uppdatering: Efter att ha lyssnat lite mer måste jag säga att jag gillar trippeln Down At The R - It Will Not Happen Here - Might As Well Be Now. Jag kanske dömde skivan lite väl snabbt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar