Festur!

Island var trevligt. Ett soft land. Även om man kan tycka det är lite ironiskt att ett land med sammanlagt typ 300 träd kan ha Björk som sin mest kända export. Okej, en kort sammanfattning. På flyget dit hade jag i vanlig ordning väldigt tråkigt. Men Icelandair visade sig ha en fantastisk flygplansradio. En kanal med blandat Bruce Springsteen gör kanske ingen flygplansradio men det var rätt trevligt att lyssna på. Och bättre blev det när jag bytte kanal och fick höra såväl Girls Aloud - Something Kinda Ooh som Josh Rouse - Sad Eyes, två av de senaste årens absolut bästa låtar. Bra start, och jag glömde för ett tag hur jobbigt det är att flygplan aldrig har något syre och att flygvärdinnor aldrig är som Kirsten Dunst i Elizabethtown.

Några bilder från stan:



Gus Gus-killen var överallt.



En hamn någonstans



Jag försöker, trots mina bristfälliga skådespelarinsatser, att trösta en deppig staty



Torsdagskvällen ägnade vi sedan åt ett par öl på ett ställe som hette Belly’s. Där hade de mjuka skinnsoffor. Och en isländsk man som hade bott sju år i Norge och pratade jättekonstig nordiska. Vi fattade högst tio procent. Mycket om att musiken skulle komma från hjärtat och så. Sen vidare till Sirkus som visade sig vara ett bra ställe. Massa söta tjejer (alla utan mössa dock, buhuuu) och bra musik. Eller, när vi kom spelade de hela Beach Boys julkskiva kändes väl sådär. Men just som jag tänkte att de borde spela Oasis så satte tjejen i baren på Definitely Maybe och det gjorde min kväll.

Lite tristessbilder från och utanför hotellet:



Iggy kom förbi



Om jag hade varit dvärg





Simon och jag kom fram till att det var ungefär 1 chans på 1200 att få yatzy på första försöket. Och som den sanna matematiker jag är så tänkte jag att jag skulle slå typ 500 slag för att öka mina chanser när vi spelade på riktigt. 
Men jag fick yatzy redan på typ hundrade slaget. Och då var det ju lönlöst att spela sen.



Här vet jag inte riktigt vad tanken var.



Ölreklam



På fredagen gick vi runt på stan och märkte att Reykjavik är väldigt litet. Eller centrum är åtminstone. Max fem minuter promenad vart man än skulle kändes det som. Rätt skönt, efter ett par timmar hittade man nästan överallt, och Reykjavik hade inte ens blivit kallt. Alla sa att det skulle vara så dyr öl och det var väl inte direkt billigt. På Belly’s typ 39kr och på Sirkus och de flesta andra ställen vi var på 60kr. Men man vande sig rätt snabbt vid priserna, lite värre var det med maten, till och med snabbmaten kostade alltid minst hundralappen, och vissa (lite finare men absolut inte lyxiga) pizzerior hade priser på 180-250kr per pizza. Men det gick att äta bra och billigt men lite letande och fantasi.

Fredagen och lördagen ägnade vi i övrigt åt att promenera runt ännu mer. Nästan vara lite turistiga men inte så man skämdes. Dessutom visade sig Island vara precis som London och England, man smälter in var man än går och alla tror man är deras grannar typ. Isländska är dock svårare än Engelska att först, jag lärde mig en fras när vi var på Kaffibarin (som Blur-Damon typ startade/är delägare i) och det var “du är söt, vill du hångla?” (jag minns dock inte hur man sa nu), det enda svar jag fick var dock “maybe tomorrow”.

Vuxenbilder:











På söndagen var vi riktigt vuxna och turistiga och hyrde en bil och begav oss ut från stan. Först kollade på Sigur Ros studio, sen vidare på jakt efter ett vattenfall, mycket fina berg och soft natur på vägen dit, men vattenfallet hittade vi aldrig, vi gav upp när vägarna blev riktigt ruffiga och vi förstod varför varannan isländsk bil är en jeep med tvåmeterdäck. Det blev en fin utflykt trots det missade vattenfallet. Sedan vidare för ännu mer turism, ett bad i den Blå Lagunen. Jag vet inte hur det brukar vara där men en söndagskväll i mars kändes perfekt, det var vi och typ 20-30 infödingar där. Väldigt lugnt och skönt. Och varmt. Konstig känsla att aldrig vilja gå upp ur vattnet. Skrynklig som en pensionär blev jag, men det var det värt.



Sigur Ros-studion, tror vi iallafall

På alla sätt en grym och prisvärd resa. Jag har läst mig att Reykjavik har fler “sexiga” underklädesbutiker än uteliggare. Att de söta tjejerna finns men inte har mössa. Att det kan regna, snöa, vara trålande sol samt storm inom loppet av en timme. Att deras motsvarighet till systembolaget är sjukt dyrt. Att det räcker med att åka en mil utanför stan för att komma till Islands norrland. Lär lätt åka tillbaka om något år.