06.49

Såg just ett inlägg på ett forum, signerat en kompis, typ, hoho. Eller så har jag och Åsa druckit öl och låtsats vara andra igen, jag vet inte?

Jag Kennedy, Alexander Hertzell, bekänner härmed att mitt hjärta egentligen tillhör IFK Göteborg. Och min kuk är typ max fem centimeter, jag ser den inte ens i spegeln, men min mamma säger det är bland det minsta hon har sett. "Så liten, så liten" brukade hon säga när jag var liten. Typ lika liten som min snopp....ibland undrar jag varför jag finns? Mamma? Varför finns jag? Du sa jag skulle bli något, men, nej, det blev jag aldrig. Jag är fortfarande en sate från Saltsjö-Boo. Hej Mamma, hoppas du minns mig, det är jag, din son, ALEX, SNÄLLA SÄG ATT DU KÄNNER MIG!?!?! Jag älskar ju dig! Finns jag ens för dig? HALLÅ???? Mamma?!??!!? Var är min navelsträng när jag behöver den? MAMMMA?!?!?!? Var är du??!?!? Pappa? Du lämnade mig som barn, vad gör du nu? Horar? Spelar? Är u med i Bo Kaspers Orkester? NEJ PAPPA SNÄLLLLLLLA VAR INTE DET!!!! Jag ber dig. Jag älskar ju dig. Papppa, Kenta! I LOVE U!!!! PLEASE???? Hallå? Pappa? Kan du komma hem, kan du komma, jag behöver dig just nu, kan du komma, pappa var är du? Halllå??? Pappa?!?!?! VAR ÄR DU??? Och vart tog den söta lilla flickan vägen? Pappa? Kan du komma, jag behöver dig just nu!!! PLEASE!? Pappa? Annars skvallrar jag för mamma, kan hon komma? Jag behöver henne just nu, kan hon komma? Nu snarkar jag, hej hej! Varför? Jag vet ej men det låter roligt! Hipp! Hopp! Ha! Ha! Solen, den skiner ju, men jag, jag bara sover. Jag är ZZZZzzzzzzzzzZZZZZZZZZ och du, du är kärleken, den stora. Hej hopp hipp hipp! What is love? Baby don't hurt me, no mo', no mo'! Pappa, jag älskar ju dig, kom du ihåg i Tylösand 1990 när du knega' på Domus (numera du vet Coop nära eller nåt) och jag gick o' stämpla', men pappa, sommaren är ju snart slut, MEN VAR ÄR MAMMMA???!?!?!, hösten börja' komma, och känslan me', att komma bort ifrån hela skiten. SOMMARTIDER HEJ HEJ! ...Var är mamma??! Är hon i himlen..? Och var är mina gyllene skor? Om det någonsin regnar kom in under mitt para, ara, ara, ara -ply -ply, under mitt paraply - ply -ply! Åh älskling, det regnar, regnar. Åh älskling, det regnar, regnar. Det finns en sak jag aldrig har berättat för någon; 1989 upplevde jag min första sexuella erfarenhet. Det var även vid detta tillfälle som jag yttrade mitt första ord. Båda händelserna involverade min mamma. I början var det mysigt, men sedan gick allt så fort, och jag minns inte så mycket mer. Men det kändes skönt. Nu sover jag, så skönt, så skönt. Jag snarkar medan ambulanserna cirkulerar utanför fönstret. Tyvärr snarkar jag inte i ton med ambulansernas sirener, men vem kan snarka i ton? Jag vet inte ens att jag är vaken. Vem är jag?? Min mamma sa en gång; "Du, du kan bli vem du vill, om du bara tror på dig själv." Men jag trodde aldrig på mig själv. Nu ligger jag i en säng någonstans i Stockholm, och inte fan blev jag något. HALLÅ?????!! Ere någon som lyssnar?? Jag känner mig ensam. Varför finns jag? Pappa? Var är du? Till och med Pippi Långstrump träffade sin pappa åtminstone en gång, och det var ändå en film. Jag lever på riktigt, men jag har aldrig träffat dig. Pappa!!!!!!! Vet du ens min favoritlåt? Vet du ens mina favoritfärger?? Var är du? Kan du komma? Kan du komma? Jag behöver dig just nu. Var är du? Kan du komma hem? Ibland så tänker jag för mig själv, varför och vad, hur e det möjligt? Jag frågar mig gång på gång. Pappa, om jag var en son vore du en pappa, om jag var sönerna, vore du mina föräldrar. Om jag vore föräldralös, vore du min natt och dag? Om jag hade lyckats, fick jag mina pengar? Men jag vore ingenting om du inte fanns. Det här är ett öppet brev pappa. Men för dig är det stängt. Det här är mina tankar, allt jag tänkt. En dag, när vindarna bär, en dag står du och jag här. Vi bär på en längtan. Den längtan är jag. Och Gud, jag känner mig så svag. VEM ÄR JAG?? VEM ÄR JAG?? PAPPA, VEM ÄR JAG??!! Jag vet mitt namn, Alexander Hertzell, men jag vet inte längre vem jag är. Jag är Kennedy. Hallå, pappa? Jag känner en tjej som heter Anna, Anna heter hon. Och hon följer inga enkla lagar om obalans. Men jag vet att jag såg henne någonstans vid en sten vid en sjö vid en skog. Hej, var det du eller jag som dog? Orup sa att Stockholm har blivit kallt, Orup vet mycket men han vet inte allt. Värmen har lagt sig som ett sköte från skyn. Det bara droppar och droppar, och förstör min hy. Hallå, pappa, var är du?? Med ditt paraply? Var det du som höll för hårt, pappa? Eller är det jag som är för svag? Pappa jag älskar dig, men jag talar i så vaga ordalag. Jag hoppas att du förstår. I en sång någon gång ska jag berätta allt, till och med om henne jag en gång älskade så mycket så att jag dog. Kommer du ihåg den där varmkorven men extra senap, och ketchup så det förslog? Hej hej hallå! Är det någon som lyssnar? Eller är det bara jag? Kennedy? Jag är lite ensam. Jag fryser. Åh. Snälla, kom och håll om mig, pappa. Eller vem som helst! (Utom en bög). Allt känns så kymigt, förlorat. Som att inget längre fanns. Mina armar - borta. Mina fötter - borta. Och var är jag? Inte här. Mamma! Kommer du ihåg stekpannan där jag stekte mitt första ägg? Kommer du ihåg kycklingen som dog? Och pyttipannan som var lite för väl varm. Men mamma, du är så mycket mer än så. Alla tårar, alla skratt. Alla gånger du la upp mina jeans. Jag är så mycket längre nu, kan du inte lägga ner dem igen? Det är sommar nu. Himlen är så blå, så blå. Nästan pripps blå. Men jag är inte längre full. Jag hoppar runt på takåsarna, lycklig. Med en swastika i pannan. Men den är inte jag. Swastikan är inte jag. Spegel, spegel på väggen där? Säg vem som flitigast på Grönan är? Är det jag eller Drillo? Jag vet inte. 70 kronor i timmen, är det verkligen en lön? Livet är en karusell och jag börjar bli yr. Hallå??! Hallå???! Pappa? Ta hand om mig. Ballongen svävar så blå, så blå, så blå. Jag läste i tidningen idag att Peter Jöback störtade i en luftballong. Jag är glad att jag inte är han. Hade jag varit han hade jag inte störtat. Cara cara mia, cara cara mia. Love is all we have. Jag sitter på ett internetcafé på Vasagatan och skriver min själ. Om 15 minuter går bussen hem. Jag hoppas att jag fortfarande har ett hem. Pappa? Snackade just med en av få som jag räknar som mina riktiga vänner. Jag blir varm bara jag tänker på honom. Nu smsade han. Nu är jag glad. Tänk att man ändå har sådana vänner.
Jag ber om ursäkt om jag har öppnat mig för mycket ikväll, men allt är fan inte okej. Nu skajag hem och sova, hoppas allt blir bättre imorgon. Pappa, I love you, man. Love is all we need. /Er Kennedy.